Det är SusanneLohman och NiklasLohman som är mina föräldrar. Ja må säga: de är ganska knäppa, men jag älskar dem ändå! Tillsammans har vi de bästa stunderna och vi skrattar hur mycket som helst, det klart, nog gråter vi ibland också men det hör ju till livet!
Det bästa med mina föräldrar är att jag kan snacka med dem om vad som helst i hela världen och de uppmuntrar mig om det något gått dåligt och om jag är ledsen.
Båda är två stora skojare och skämtar om det mesta, en dag utan en pik eller skämt om något man har sagt är inte en dag i vår familj, det skulle kanske kunna ske om vi alla är på olika ställen ett helt dygn utan telefon, men det skulle ju vara en liten risk.
Huvudsaken är ju att jag älskar dem!