I lördags, efter matchen mot Burträsk, bänkade jag och Josse oss framför tv:n för att se "The last song". Jag hade nästan längtat för att se den. Pappa var ju lite emot det i början, som alltid, men han satt kvar och såg. Senare kom mamma hem började de snacka om att börja med middagen men även hon satt sig ner och såg. Alla var helt fast vid den och alla grät, det brukar oftast vara jag och mamma som gråter men nu grät Josse och pappa också! Det var verkligen en rörande film som jag kan rekommendera till den som gillar känslosamma filmer.